Omtumlad efter första dagen

Den känslomässiga berg- och dalbanan som precis hade lugnat sig fick en extraskjuts idag eftersom skolan drog igång. Dvs kurserna börjar imorgon men idag var den massa info och inskrivning.

Det som är skönt med att vara fysikstudent är att överallt i världen känner man sig som hemma. Lärarna ser likadana ut (Carina-lookalike included) och studenterna likaså. Det finns en trygghet i detta.

De flesta i min klass känner varandra sedan de första tre bachelor-åren men det finns en grupp som kommer från andra universitet i Frankrike och en eller två som har gått om första året. Klassen är ca 40-50pers stor och är den enda Erasmusstudenten. Min franska kommer bli bäst.

Först var jag lite blyg och kände mig lite bortkommen men sen kom introduktionen igång och jag blev påmind om alla bra kurser jag vill läsa (och all fransk byråkrati med papper som ska fyllas i).
Därefter gick vi på en bibliotekstour där jag började prata med en annan tjej som inte kände någon. Det visade sig att hon var från Lyon och hade gått i samma gymnasieklass som min lägenhetskompis Anne-Lise. Världen är bra liten.

Innan lunch var det mingel och de programmansvariga hade köpt massa småsnittar och kakor vilket var väldigt gulligt av dem. Tyvärr finns ingenting som motsvarar F-sektionen eller frivillig studentorganisation, men jag hoppas på att det ska bli en hyfsad gemenskap i klassen ändå. Jag saknar den lekfulla LTH-stämningen.
Efter lunch försökte jag skriva in mig (jag har inte fått någon info alls om hur utbytesstudenter skall göra) det tog några förvirrade besök innan jag tog mig till den internationella avdelningen där de hjälpte mig. Jag hittade där en klasskamrat som hade varit utbytesstuden i Bristol så hon insåg min smått byråkratiskt förvirrade och utsatta situation. Hon var mycket trevlig och gjorde att jag kände mig lite bättre till mods.

Studenterna som pluggar fysik här måste välja mellan en industriinriktning och en forskningsinriktning nu, vilket innebär att de redan nu bestämmer om de ska doktorera eller ej. På eftermiddagen fick därför alla komma på ett litet utvecklingssamtal med de programmansvariga om kursval mm. Det drog ut på tiden och blev försenat så jag fick möjlighet att prata mer med kursarna. De var nyfikna på mig och frågade massor vilket gjorde att jag kände mig välkommen. Jag känner mig så hemma hos nördar!

Tydligen har jag valt några av de svåraste kurserna de har. Typiskt. Jag är därför jätteorolig nu för att det skall vara för svårt och för mycket att göra. Bara det att mitt schema är fyllt från 08-18 varje dag (fast med 2h lunch) är ganska obehagligt. Hoppas att det känns bättre efter de första kurserna imorgon.

Jag tror iallafall att jag fyllt i de tre miljoner enkäter och officiella papper jag ska idag, jag ska nog sprida ut alla på golvet och ta kort för att ni ska inse till vilken grad Fransmän ÄLSKAR pappersarbete.

Förlåt om detta inlägg blev pessimisstiskt, men jag är ensam hemma nu och det är mycket tankar i huvudet.
Imorgon kommer Marion hem med tomater från sin mammas gård. Har jag tur tar hon med valnötter också.
Nu skall jag ta en joggingtur för att rensa huvudet.

Återkommer när jag har tagit mig igenom första dagarna och slutat sakna Lund så mycket som idag.
Bisous