Lite om skolan

Idag var jag på stranden med Anne-Lise. Det syns redan några höstiga löv inne i staden så vi försöker hålla fast vid sommaren så länge det går. Vi låg på stranden och jag pluggade plasmafysik innan det var dags för en crêpe och promenad.
Imorgon har jag fyra timmar elektrodynamik mellan åtta och tolv i spökhuset. Denna veckan börjar mina kurser i Laserfysik och Fortsättningskursen i atom och molekylfysik och jag hoppas på att de inte är för hög nivå på dem. Jag börjar inse mer och mer hur fullt upp jag kommer ha med de kurser som jag redan läser. Här i Frankrike har de inte riktigt samma upplägg på undervisningen. Istället för vanliga övningar dit man kan komma med frågor är det en slags korsning mellan föreläsning och övning. Det sker i en föreläsningssal där läraren introducerar varje fråga och sen får frivilliga studenter gå fram till svarta tavlan och lösa uppgiften. Om ingen är frivillig väljer läraren någon stackare som får lösa uppgiften. Jag tycker det är ganska ovant att behöva lösa saker inför hela klassen och är rädd att min hjärna kommer få en blackout om jag blir uppkallad. Vi har fått övningsuppgifter att förbereda men tydligen är det inte nödvändigt att lösa allt innan lektionerna. Jag tar det säkra före det osäkra. Läraren i kvantmekanik är som tur är trevlig och hjälper till om man fastnar i sina beräkningar. Men det gäller att ta till sig teorin på föreläsningarna fort för att inte skämma bort sig!
Eftersom lärarna skriver upp alla som löst problem på tavlan och inte väljer dessa när det inte finns någon frivillig var jag snabbt uppe och löste en lite lättare uppgift i kvantmekanik. Jag tror de flesta blev förvånade över min kantiga handstil (den blev inte bättre av att det var med krita som jag inte alls är van vid) och något annorlunda notation. Fransmännen skriver skrivstil (för det mesta väldigt prydligt och fint, de har mycket skrivträning i lågstadiet) och det är inte alltid självklart för mig vad som står och uppenbarligen är det likadant för dem att förstå min handstil. Jag skämdes lite när läraren förtydligade en liten del av det jag skrivit, men det var mest underhållande.

En sak jag verkligen är besviken på här i Bordeaux är att det inte finns några organiserade aktiviteter för utbytesstudenter. Jag blev tillsagd innan jag kom att de skulle hållas en intensivkurs i Franska för oss Erasmussar innan kursstarterna. Mina kurser i fysik startade samma dag som franskakursen. Min klass var först ut för terminen. Jag kunde alltså inte ta kursen och har därför inte fått möjligheten att lära känna några andra utbytesstudenter. Det ska starta en kvällskurs när intensivkursen är slut, men det finns ingen information alls om denna och jag har varit på internationella kontoret och de säger bara att jag ska komma tillbaka när intensivkursen är slut. De har tydligen för mycket att göra nu med inskrivningarna för att organisera aktiviteter. Känslan jag får är ungefär: Hej, här har du skolan, nu kan du ju klara dig själv!
Det finns en anledning till att utbytesstudenter dras till varandra. Man är i samma situation och har samma intressen av att utforska den nya staden och dess omgivningar. Dessutom är de även ett stöd då de förstår de problem man kan ha med hemlängtan, franska myndigheter osäkerheter inför tentor och dålig organisation från skolan. Jag känner mig ganska isolerad och det gör att jag saknar Lund mycket. Som tur är har jag lägenheten och Anne-Lise och Marion som är jättesnälla. Min klass är just nu ganska splittrad och det är ingen större gemenskap (folk åker hem på lunchen) men några lite mer sociala typer skall organisera en BBQ på torsdag som jag ska hjälpa till med också, så förhoppningsvis blir det lite bättre sen.
Det är i vilket fall mycket ansträngande att hålla modet uppe alla dagar, för ibland känner jag mig väldigt ensam här och jag tycker inte att det är mitt fel. Det finns inget naturligt forum för att träffa andra Erasmusstudenter så jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få tag på dem. Det är svårt när man har höga förväntningar och de inte motsvaras.
Dum som jag är kan jag dessutom inte sluta tänka på att jag skulle vilja plugga i Paris. Frankrike är väldigt centralicerat, så man blir ständigt påmind om Paris storhet, och jag irriterar mig väldigt på att jag inte kunde hitta passande kurser där. Så otroligt fånigt att tänka så!

På återseende.