Evangeliet enligt Astrid i Bordeaux

Det föll sig så att den artonde dagen i julens månad var det strejk i Frankerriket och alla skulle drabbas av det. Universitetsbiblioteket var fullt av arma själar som slet för sina poäng och julens varma budskap sken med sin frånvaro. Kanske skulle det aldrig nå den lilla staden, för nog var det så att till jul åt de rulltårta för att de inte visste bättre, på gator fanns ingen snö och de få granar som fanns var alldeles krokiga och små.

Till den lilla staden Bordeaux hade det kommit en liten herdeflicka från norden och hon såg detta sorgesamma folk och hennes lilla hjärta smälte. Då tösen hade julefriden inom sig och en julplaylist på Spotify kunde hon inte mer än vänta tills hennes tentamina var över då hon skred till verket för att hjälpa de hårdast drabbade av strejken och studierna.

Att hitta kärnan av julen var ingen lätt uppgift och ingredienserna var okända för frankerna. Den lilla herdeflickan gav dock inte upp utan korsade staden för att i ett gudsförgätet hörn av en kyldisk finna en ensam färskjäst. Fröjdad av fyndet vandrade hon hem och skred till verket vid spisen.

Första plåten svällde oerhört och groteska former i gult kom ut ur ugnen. Flickan halverade storleken och fann att andra plåten var en vanlig storlek. Hon delade degen igen och små söta krumelurer spred sin väldoft i hemmet. Gång på gång delade hon degen, och tillslut fanns tillräckligt med Lussekatter för fem tusen människor. Och flickan såg att det var gott.

Därefter packade hon sin trogna tygpåse från Lunds Tekniska Högskola och snörde sina skor. Ingen droska gick till biblioteket på grund av strejken, men tösen trotsade det milda klimatet och vandrade längs med spårvagnsspåren bort till universitetsbyn.

Doften av ångest och våndor låg tjock i biblioteket. Tomma blickar mötte den lilla herdeflickan som tog mod till sig och gick djupare in i biblioteket. Hon fann där sin forna studiekamrat vars tentor tycktes vara en aldrig sinande ström. Hon tog vännen hand i hennes och sade:
Ät av brödet. Det är min Lussekatt.

Ett ljus av frid och värme spred sig över vännens anlete och flickan lämnade henne med en påse bullar att dela med sin familj. Herdeflickan fortsatte sin vandring och gav sina gula saffransbullar till de nödgade, de trötta och de drabbade av vintersnuva. Och först när tygpåsen var tom och fötterna värkte var alla mättade och julefriden fanns i frankernas hjärta. Och herdeflickan såg att det var gott.

När ingen såg ty de voro alla uppfyllda av böcker och glädje smög hon ut ur biblioteket och begav sig på sin väg för att aldrig komma åter.

Den natten föll snön och julens stolta budskap skulle aldrig glömmas i den lilla staden Bordeaux.