Vinklade bilder från varma höstdagar

I fredags åkte vi till havet efter lunch. Fredrika var här på besök (hon pluggar ju i Aix en Provence denna termin. Det var underbart väder, och nästan lite kallt att bada. Jag tog min tid för att komma i vattnet, men när jag väl blev runtkastad av vågorna som en liten vante kunde jag inte slita mig. Jag har fortfarande sand i håret :) Få saker gör mig så lycklig som en strand med bra vågor. När jag blir stor vill jag bo nära en sån.

Av någon anledning vill bloggen vända upp och ner på vissa foton (eller ställa dem på högkant), och jag är för trött för att rätta till det, jag har krigat för mycket med datorn idag redan. (Jag gör kurvor i OpenOffice Calc. Fransmännen använder inte Matlab. Jag har knappt kommit över chocken att fysikmasterstudenter kan föredra OpenOffice.)

Vägen till havet.

Tyska och engelsk flicka pulsar genom sanden.

Vissa somnade direkt efter maten.

Fredrika var förkyld, så det var ok för henne att sova.

Jag var alldeles för uppspelt för det. Hur kan man sova när det ser ut såhär?

Jag hade gett så mycket för en bräda och en våtdräkt!

Jag och fredrika på strandpromenad.

Inte helt fel.

Dags att gå hem. Hejdå havet!

Middag i form av färskpasta med champinjoner, bacon och smulad chèvre. Samt fin-bordeauxvin. Vi betalade hela 4.9euro för flaskan! Här snålas det inte!

Som ni kanske hört är det massa strejker i Frankrike just nu. Den här gången är de sura för att pensionsåldern skall höjas (medel i landet ligger just nu på 58 år). Jag drabbas inte så hårt av strejker eftersom jag cyklar till universitetet och våra lärare är för inbitna för att inte föreläsa. Fredrika hade däremot tur som lyckades ta tåget hem innan strejken drog igång. Det har protesterats och demonstrerats massor, men jag har inte sett nåt för jag har suttit i skolan och pluggat. Däremot snackas det om strejkerna överallt. (Under tiden jag varit här har det varit ca 4-5 strejker, men idag var den mest omfattande.)

Absolut ingen gillar Sarkozy här. Om ni vill bli omtyckta så skämta om honom. Går alltid hem.

Detta verkar vara en konflikt som kan trappas upp så jag hoppas verkligen att flygtrafiken kommer funka om ett par veckor när föräldrar och Micke skall komma och hälsa på. Jag tycker  att fransmännen gott kan jobba tills de är 62.

Nästa inlägg blir det en tur ut till vingårdarna och lite om vår vansinniga inflyttningsfest. 

Vill bara än en gång berömma min kära flatmate Anne-Lise för hennes matlagningskunskaper; ikväll bjöds det på morotsoppa kryddad med färsk ingefära och apelsin. Det var perfekt efter en joggingrunda!

Bisous!